"Jag är med dig" – om Guds närvaro

En av de första gångerna i Bibeln som Gud uttalar löftet att han är med en person sker i 1 Moseboken 26. Isak uppmanas att inte dra ner till Egypten som sin far Abraham gjorde, utan istället stanna kvar där han är. Det var hungersnöd i landet, och det klokaste hade tyckts vara att ta sig till en plats där han med sitt hushåll hade bäst chans att överleva. Men Isak valde att lyssna på Guds röst när han sade: "Jag ska vara med dig och välsigna dig" (v. 3), och han stannade kvar.

Det skulle visa sig vara rätt beslut. Senare i samma berättelse, efter en rad tvister om vattenbrunnar med en fientligt inställd lokalbefolkning, befinner sig Isak på en plats som heter Beer-Sheba. Där fann Isak, enligt Bibeln, en plats för sitt folk att bo i fred, och Gud säger till honom: "Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd! Jag är med dig" (v. 24).

Som i fallet med Isak vet vi nog alla att livet inte alltid är enkelt, utan består av både motgångar och framgångar – och ibland kan det kännas som mest motgångar. Men Bibeln är tydlig med att Gud vill vara med oss: löftet återkommer genom hela Bibelns historia i samband med olika, ofta mycket pressade situationer – både för Guds folk som helhet och för enskilda individer. Frasen "jag är med er" eller "jag är med dig" tillhör nämligen den rörelse mot försoning som är den röda tråden från Gamla testamentet till Nya testamentet.

Så när Jesus enligt Matteusevangeliet 28:16–20 möter sina lärjungar på ett berg i Galileen efter sin uppståndelse från de döda, säger han just dessa ord till dem i slutet av evangeliet: "Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut" (v. 20). Hans uppståndelse var och är ett bevis på hans orubbliga och varaktiga närvaro med alla som följer honom. Det gäller även dig som funderar på att tro på Jesus som Frälsare och Herre.

Lärjungarna kallades av Jesus till just detta berg i Galileen för att möta honom där. Det påminner om något Jesus flera gånger visade sina lärjungar: att dra sig undan för att få tid i lugn och ro tillsammans, för undervisning eller bön. Evangelierna berättar att även Jesus själv drog sig undan ibland, när han behövde det för sin egen skull. Mötet på berget i Matt 28 är förstås framför allt en sändningsscen, där Jesus ger lärjungarna sitt uppdrag – men jag tror att det även säger något om vår vardag. Ibland kan livssituationer vara så stressande att man känner sig ensam och utsatt mitt ibland människor, och då kallar Jesus oss till en plats där han kan vara ensam med oss, där vi kan möta honom som den han verkligen är – den som vill vara med oss. Där kan du finna Gud i ditt liv. Om du redan en gång har upplevt Guds kärlek, kan du på nytt förnya den närvaron genom att prioritera en stund med Jesus.

Lärjungarna trodde att Gud hade övergett dem i och med Jesu död. Men på berget fick de åter bekräftat att Gud i själva verket var med dem hela tiden. På samma sätt: när vi tror att Gud har övergett oss, är det dags att finna Gud i vårt liv igen. Men riktigt så enkelt var det inte för alla på berget: några tvivlade fortfarande (v. 17). Det fanns alltså de som tvekade och undrade om det verkligen var sant att Jesus hade uppstått från de döda. Liksom Tomas i Johannesevangeliet 20 var Jesu efterföljare inte naiva i sin entusiasm – de var frågande tills de övertygades av fakta. Först då kunde även de tillbe honom.

Det var till dessa – både de tillbedjande och de tvivlande – som Jesus sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden" (v. 18). Att Jesus talar med sådan auktoritet på just ett berg är ingen slump: hos Matteus är berget ofta platsen där Jesus undervisar och handlar med gudomlig auktoritet, som i bergspredikan – ett eko av hur Gud en gång gav Mose sin lag på berget Sinai. Jesus hade redan förlåtit synd och uppenbarat Gud. Nu, som uppstånden, hade han också fått all auktoritet, härlighet och makt på jorden såväl som i himlen. Inför detta faktum ställdes de tvivlande, och sannolikt anslöt sig även de till de redan tillbedjande lärjungarna.

När Jesus säger "jag är med er" talar han alltså som den som fått all makt i kosmos genom att ha besegrat döden. Tillbedjan springer inte ur godtrogenhet, utan ur mötet med den uppståndne Herren. Och det är just denne Herre, som nu har all makt i kosmos, som säger: "Jag är med er alla dagar."

Värt att notera utifrån Matt 28:20 är att Gud utövar sin makt med oss, inte över oss. Evangelierna berättar hur Gud blev människa för att vara med oss – en Immanuel (Matt 1:20–23). Nu säger den uppståndne Jesus att all den makt han fått inte ska utövas över oss, utan med oss. På samma sätt är inte heller kristna kallade av Gud att utöva makt över någon, utan att vara medvandrare till människor som behöver Jesus.

Jesu uppståndelse från de döda blev ett bevis på detta orubbliga och varaktiga löfte, som miljontals människor sedan dess har fått erfara. Att kristendomen har överlevt både sin egen svaghet och krafter som velat göra den irrelevant, visar att Gud är med sin kyrka.

Om du tvekar inför detta – liksom några gjorde på berget inför mötet med Jesus – och har svårt att släppa kontrollen för att låta Gud vara med dig, så är det förståeligt. Det kan vara ett stort steg att lita på att Gud är med dig. Men din mötesplats, där du får uppleva att Gud verkligen är med dig med sin kärlek, kan vara här och nu, eller någon annanstans. Oavsett var du befinner dig vill Gud vara med dig – redan i dag, eller när du är redo för det.

Källa: se här